Cinerama

tisdag, april 1, 2008

Lördagskväll och söndagsmorgon

Filed under: Danial, Film — cineramablog @ 20:22

Artur är så jävla arg hela tiden. Han hatar sina chefer, sina medarbetare och de flesta människor han råkar stöta på. Han slavar på fabrik, räknandes minuterna. Han längtar ut. Därute kan han dricka öl och stöta på brudar och ingen kan säga åt honom vad han ska göra. Större ambitioner än så har han inte. Hans enda mål i livet är inte låta ”djävlarna mala ner honom”.

satnight-f49467-18_rgb.jpg

Karel Reiszs brittiska arbetarklass skiljer sig från den gängse skildringen. Här är den oorganiserade arbetaren i fokus. Fackföreningen är fienden för den tror sig veta vad som är bäst för en. Det existerar ingen solidaritet mellan arbetarna. Artur bryr sig bara om sig själv. Han vill ha det så lugnt som möjligt på jobbet och han vill ha så mycket betalt för det som möjligt och alla som är i vägen är föremål för hans hat och förakt. Om han bara tog lite bättre hand om sig själv skulle han vara kapitalets våta dröm.

Just som sådan är Artur rolig att jämföra med Elio Petris Lulu i Arbetarklassen kommer till paradiset. Lulus furiositet överstiger nog till med Arturs. Lulu är så arg så han tuggar fradga där han står framför sin maskin och hans hat gör honom till en förlängning av maskinen. Han är chefernas våta dröm. Skillnaden är att Lulu förändras, han blir, verkligen på gott och ont, en medveten arbetare. Artur däremot kommer aldrig att förändras. Han kommer att vandra bort mot solnedgången och villan han är på väg att köpa, skrikandes om att ingen djävel kommer att mala ner honom, omedveten om att de redan gjort det.

Lördagskväll och söndagsmorgon visas på Cinemateket i Göteborg 12/4 och i Stockholm 19 + 23/4.

 /Danial

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: