Cinerama

tisdag, maj 5, 2009

Black Book av Paul Verhoeven

Filed under: Okategoriserade — Taggar:, , , , , — cineramablog @ 15:14

zwartboek

Med senaste filmen Black Book aka Zwartboek är Paul Verhoeven tillbaka. På många sätt. Han har bl a återvänt till hemlandet Holland, än en gång arbetat med manusförfattaren Gerard Soeteman (som skrivit manus till alla Verhoevens holländska filmer) och använt sig av många av de teman han utvecklade i sin 70- och 80-talsproduktion.

I Black Book får man följa den unga judinnan Rachel som under tyskarnas ockupation av Holland under andra världskriget får sin familj dödad av tyskarna, hamnar i motståndsrörelsen, infiltrerar ett nazistiskt högkvarter och blir kär i en SS-hauptsturmführer.

Handlings- och utseendemässigt har den så klart mest gemensamt med Verhoevens film Soldaat van Oranje (1977) som utspelas under samma period, där man också får följa den holländska motståndsrörelsen. I Black Book är det dock en (stark) kvinna i huvudrollen, något som är ganska typiskt för Verhoeven.

Det finns även självbiografiska element i filmen. Som exempelvis de många scenerna med ljud från bombflygplanen och de exploderande bomberna som får glasen att klirra och väggarna att skaka. Just det lyfter Verhoeven (i Rob van Scheers biografi Paul Verhoeven) fram som ett av sina starkaste minnen från sin barndom i det krigsdrabbade Holland.

För att vara Verhoeven är Black Book ganska återhållsam vad gäller sex och våld. Visst finns det en ganska stor fokusering på kroppslighet (det är t ex mycket naket och människor som kissar), men i jämförelse med Spetters, Turkish Delight eller Starship Troopers är den väldigt sansad. Kan ju ha en del att göra med ämnet också.

Verhoeven skapar bra stämning i filmen med motståndsrörelsen som smugglar vapen på tåg (öppna väskorna!) och dekadenta nazistfester med alldeles för mycket champagne, uppknäppta militärskjortor och rufsiga snedbenor.

Även förhållandet mellan Rachel och SS-mannen är bra skildrat och han gör något eget av detta tema som ju använts tidigare i filmer som Cavanis Nattportiern (S/M-förhållande) och Canevaris Gestapo’s Last Orgy (som bygger på ett rent hämndmotiv).

Slutscenen är nog filmens starkaste, eftersom den berör nutiden och Israel/Palestina-konflikten på ett subtilt sätt.

Black Book är långt ifrån Verhoevens bästa film. Men väl värd att se.

 

 

/William

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: