Cinerama

måndag, november 23, 2009

Monsieur Verdoux

Filed under: cinerama, Danial — Taggar:, — cineramablog @ 21:47

Monsieur Verdoux var en vanlig banktjänsteman i 30 år tills den ekonomiska krisen 1930 gjorde honom arbetslös. För att försörja sin invaliserade hustru och son gifter han sig med kvinnor runt om hela Frankrike och lurar av dem pengar. Ibland blir han tvungen att ta livet av dem. Det är inget han njuter av, men världen är grym och hans riktiga hustru och barn är beroende av honom.
Det finns dock något som är grymmare än livet i allmänhet och det är finansmarknaden. Ständigt får Monsieur Verdoux brottas med dalande kurser och konkurser. Till slut blir han desperat. Han måste börja ta livet av sina fruar för att få ut försäkringspengar. Som tur är har hans vän, kemisten, uppfunnit ett gift som han påstår inte syns vid obduktion. Han beklagar sig över att läkemedelsverket inte tänker låta giftet komma ut på marknaden på grund av detta. Fascinerad tänker Monsieur Verdoux förgifta någon han hittar på gatan för att testa om det stämmer.

Hon står alldeles stilla i en portuppgång. Han passerar henne först utan att lägga märke till henne. Men något får honom att vända sig om. Det regnar rätt ordenligt, eller hur? Kan jag eskortera dig någonstans? frågar Monsieur Verdoux och slår upp sitt paraply. Han tar med sig henne hem. Hon visar vara en belgiska som flyttat till Paris efter kriget. Hon bor på ett hotell i närheten.
Han tar hennes rock, hon visar vad hon gömt under rocken, en kattunge. Hon gillar egentligen inte katter, säger hon, men hon tyckte synd om den
i regnet. Han plockar fram lite mjölk till kattungen. Hon berättar att senaste tre månaderna har livet varit hård. Hon har suttit i fängelse för stöld. En skrivmaskin. Detta är hennes första dag ute. Monsieur Verdoux undrar om han får bjuda henne på mat. Det får han. Själv har han redan ätit.
Medan hon dukar bordet plockar han fram det förgiftade vinet han tidigare förbrett. Han går ut till henne och ger henne ett glas vin och äggröra.
Hon sätter sig ner och lägger en bok hon har med sig mellan dem. Hon frågar varför han gör allt detta för henne. Varför? Är vänlighet vekligen så ovanlig? undrar Monsieur Verdoux.
Monsieur Verdoux ursäktar sig, han har nämligen glömt det rostade brödet, går in i köket och häller upp vin till sig själv ur en annan flaska.
Hon är hungrig och hon sätter genast igång att äta. När det blir tyst tycks Monsieur Verdoux bli nervös. Han tittar på henne och på vinglaset. Som om för att slut på det hela och få henne att dricka vinet börjar han smutta på sitt eget glas. Hon dricker inte.

För att bryta tystnaden frågar han henne vad det är för bok hon lagt på bordet. Schopenhauer, svarar hon. Har du läset hans text om självmord? frågar Monsieur Verdoux. Självmord intresserar mig inte, säger hon. Inte ens om slutet skulle vara enkelt? frågar Monsieur Verdoux. Om du la dig för att sova, utan att veta att du skulle dö, om du bara inte vaknade, skulle du inte föredra det framför detta dystra liv? Jag undrar, säger hon, om det ofödda barnet visste vilka kval som väntade henne skulle hon vilja födas?

Monsieur Verdoux ler. Han ler och höjer vinglaset för att skåla. Hon höjer sitt glas, men ställer sedan ner den igen. Och ändå är livet underbart, säger hon. Vad är det som är så underbart med det? frågar Monsieur Verdoux. Allt, vårmorgnar sommarkvällar, musik, konst, kärlek…

Kärlek? frågar Monsieur Verdoux. Ja, det finns något sådant. Jag har upplevt det, säger hon och de börjar tala om kärlek. Monsieur Verdoux talar om kvinnors lättvindlighet, deras svek. Hon talar om sin man som dog medan hon var inspärrad. Hon berättar om honom. Att han invaliserades under kriget, att han var beroende av henne och det var därför hon älskade honom. Att han var hennes andetag, att hon skulle kunna döda för honom. Monsieur Verdoux ler, först utan att säga något, sedan sträcker han sig fram, tar hennes glas. Det är kork i vinet, du ska få ett nytt glas, säger Monsieur Verdoux.

Chaplin är kanske den roligaste mannen som någonsin funnits, men det är när han är sentimental som jag älskar honom mest.

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: